Kaffebusken coffee arabica växer vilt i Etiopien som är dess ursprungsland. Bäret har varit känt mer än 2000 år tillbaka. På 1000-talet kom arabiska handelsmän i kontakt med kaffebönan och tog kaffet till Jemen. Det är från arabiskan vi har namnet qahwa, kaffe.

Det berättas att en etiopisk vallpojke på 800-talet skulle ha upptäckt att när hans getter åt kaffebuskens bär och blad blev de alltid pigga samma kväll. Kaldi, som pojken hette, tog bär av kaffeträdet till närmaste klostret. Där hade munkarna smakat på dem och genast kastat dessa bittra ’djävulsbär’ i elden. Strax spreds sig en behagfull doft i salen som gjorde munkarna nyfikna. Bärets bittra kärnor krossades och man kom på att späda ut de malda bönorna med hett vatten, och med ens hade en ny dryck fötts som munkarna började använda för att hålla sig vakna under sena mässor.

Det etiopiska kaffet, buna, tillreds ceremoniellt av kvinnor. Det tar en halv timme och har symboliska och religiösa innebörder. Först rostar man kaffebönorna i en glödpanna på kol. Innan bönorna krossas och mals i trämorteln ska den rykande kaffedoften spridas i rummet. Kaffet kokas i den sfäriska lerkannan jebena med sidopip, hälls i en annan kanna och tillbaka några gånger. När kaffet serveras silas det genom tagel i pipen för att hindra sumpen att rinna ut. Kopparna, cini, är öronlösa. Man dricker tre koppar; varje omgång har namn: abol, huletegna (el. tona) och bereka.  Bereka är särskilt välsignelsebringande. Med utan tvekan och inte undra på att deras kaffe är oslagbart gott!

Där kaffet dukas pryder man alltid underlaget med långa gröna grässtrån. Det är naturligtvis meningen att kaffeceremonin tar tid och att man umgås med varandra i en munter och välsignad atmosfär. Helst ska man dricka tre koppar, men det är helt i sin ordning att bara dricka en kopp, men inte två.
 
Man hittar inte i Etiopien kafeterior där man vrider kaffe ur en kran och stjälper i sig det, har man tur så finns redan färdigt tillrett kaffe framme, ceremoniellt dukat, annars får man vänta en halv timme och umgås.

Kaffebusken coffee arabica växer vilt i Etiopien som är dess ursprungsland. Bäret har varit känt mer än 2000 år tillbaka. På 1000-talet kom arabiska handelsmän i kontakt med kaffebönan och tog kaffet till Jemen. Det är från arabiskan vi har namnet qahwa, kaffe.

I dag odlas det ett hundratal kaffearter av släktet Coffea runt om i världen. Arten Nekisse som odlas i vulkaniska trakter betraktas som kaffets champagne. En förpackning på 100 gram kostar cirka 150 kronor.

Kaffe är världens största handelsvara efter olja! Det odlas i över 80 länder. Kaffe är också Etiopiens största exportvara (65 %) och ger arbete åt 15 miljoner etiopier. Men det räcker inte för att hindra Etiopien att höra till en av världens fattigaste länder. Kaffe är ändå inte som olja.
 
För sin utrikeshandel använder Etiopien Djiboutis frihamn vid Rödahavskusten. Efter att Eritrea blev självständigt 1993 förlorade Etiopien sin tidigare kustremsa mot Röda havet. Landet exporterar förutom kaffe också guld, kat och blommor (11 % av exporten). Importen består i huvudsak av mat, bensin, maskiner och kemikalier. Och vapen förstås, men det vill ju inget land skylta med som importvara.

Etiopien är till ytan ett av Afrikas största länder, men även mest tätbefolkat med cirka 85 miljoner invånare som ökar med cirka 2 miljoner per år.  När dessutom över 40 % av befolkningen är under 16 år i ett outvecklat och biståndsberoende land som försörjer sig på självhushåll, måste mycket mer till än ökat efterfrågan på kaffe.

Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson