Nationalepos Manas. Kirgizistan har två naturområden som tagits upp till UNESCO:s världsarvslista: Sidenvägen med sträckan Kina–Kirgizistan–Kazakstan genom bergsmassiven Tian Shans vackra och hänryckande korridor och Sulamain-Toos heliga berg i Ferganadalen, ett gammalt pilgrimsmål från förislamisk tid, knuten till shamanism.

Kirgizistan har ansökt om att också få deras nationalepos ”Manas” upptaget på
världsarvslistan. Manas är ett hjälteepos som tros har kommit till i Talasregionen i landets nordvästra bergstrakter och handlar om folkhjälten (baatir) Manas, hans son Semetei och sonsonen Seitek.

En trilogi som berättar om tre generationers kamp för att skydda och ena det kirgiziska folket genom ett ärorikt ledarskap som på så sätt gick i arv. Legenden berättar att de kirgiziska stammarna förvisades från sina hemtrakter av kinesiska krigare och måste fly till Altaiområdet i dagens Kazakstan. Där föddes Manas och berättelserna inleds med hans uppväxt, kärlek och trohet i äktenskap och det berättar om stordåd i strider mot kinesiska angripare. Om sonens flykt, hjältedåd och återkomst, hans död och mystiska försvinnande.
Om sonsonens identitetssökande i fångenskap, kampen mot inre fiender och om nederlag. Manaseposet kan sägas ha förenat alla kirgiziska stammarna och gett dem ett fosterland i Kirgizistans betagande bergslandskap med snötäckta toppar, några över 7000 meter, insprängda av glaciärer och bergssjöar. Bara kring naturreservatet Issuk-Kul, världens näst största bergssjö, finns ett tiotal särskilt avgränsade naturskyddsområden. Landets skönhet av pastorala dalar mellan bergskedjor har i alla tider inspirerat poeter att skapa en oändlig mängd legender som kirgizerna fört i arv i muntlig tradition tills de nedtecknades i slutet av 1800-talet.

Läs mer - Det okända Kirgizistan
Från en satellitbild ser Kirgizistan ut som ett fiskhuvud i strömmen, eller varför inte ett
falkhuvud? Ögat är världens näst största salthaltiga insjö och ligger i Tian Shans bergsområde 1600 meter över havsnivån omringad av snötäckta 5–7000 meter höga bergstoppar. Sjön Issyk-Kul (het sjö) är 170 kilometer lång och 700 meter som djupast, den fryser inte ens i –40 graders kyla på grund av salthalten, därav namnet. ”Ögat” har nämligen inga ”tårkanaler” så vattnets höjd bestäms av avdunstning medan saltet stannar kvar.
Sjön Issyk-Kul omgärdas av många myter. En av dem berättar när Alexander den store
erövrade länderna kring sjön. Där regerade en persisk hjältekung Rustem, i Andijan. Hans sista önskan hade varit att hans egna kvarlevor och reliker från hans förfäder skulle begravas oåtkomligt för eftervärlden för all evig tid. Efter att Alexander den store tagit över länderna kring Issyk-Kul bestämde han sig för att verkställa denne hjältes sista vilja. En ung kvinna hade förälskat sig i Alexander och genom henne fick han veta om en brunn med ett så stort vattentryck att om brunnlocket inte hölls låst skulle vattnet översvämma dalen. Då beslöt han att öppna låset och låta dränka området för att täcka den persiska hjältens kvarlevor för evigt.
Läs mer - Kirgizers kulturarv fortlever i trakten kring bergsjön Issyk-Kul
Al Dahariz North, nära Salalah i södra Oman.
Al Dahariz North, nära Salalah i södra Oman.
Oman är inte känd som ett gängse turistland även om man kunnat turista i landet sedan tre
decennier. Under vinterhalvåret kan man åka på charterresor från Sverige till Oman. Fast
jag inte besökt landet tidigare förstår jag att inte mycket har hänt denna tid för att öka
landets turism. Men det är också Omans policy att låta turismen växa i en mindre skala så
att det inte ska påverka negativt på landets egen kultur. Oman är inte ett hålligång land.
Vill man ha sol, värme och behagligt glest överallt, såväl i landets andra storstad
Salaleh som på stränderna, ger Oman detta med råge. Och är det inte det man saknar
ibland: att slippa konkurrerande intryck, att slippa trängsel både i ens fysiska miljö och
mentalt inombords?
Jobs grav finns i flera länder, en av dem är Sultanatet Oman. Läs mer https://www.keketop.com/artikkelit/JobsGravOman19.pdf
Vi befinner oss i Darvaza (”porten”) i norra Karakumöken där det forna Sovjetunionen lämnat efter sig tre stora kratrar när de sökt efter olja och gas.
Vi befinner oss i Darvaza (”porten”) i norra Karakumöken där det forna Sovjetunionen lämnat efter sig tre stora kratrar när de sökt efter olja och gas.
När Sovjetunionen kollapsade 1991 bildades i ett slag fem nya stater i Centralasien, en av dem
Turkmenistan. Trots att landet är republik och betecknas som demokratiskt har inte mycket
ändrats när det gäller öppenhet och yttrandefrihet sen Sovjettiden. Den tidigare något bisarre
presidenten Saparmurat Nijazov styrde landet enväldigt och lät resa guldstatyer av sig själv i
huvudstaden Ashgabat (”kärlekens stad”). Han skrev också en bok Rukhnama (”själens bok”)
som blev obligatorisk litteratur i skolorna. Förgyllda citat ur boken finns att läsa på väggarna i
en del moskéer i likhet med sedvanligt kalligraferade koranverser.
Bilder från Turkmenistan Läs mer https://www.keketop.com/artikkelit/Turkmenistan2019.pdf

 

Oman var länge ett totalt instängt land under dess förre despotiske sultan Said bin Taimurs styre (1932–1970) då landet hette Muscat och Oman
Omans huvudstadMuscat(”gömd”).Till vänster Al Jalali-fortetsomportugisernabyggdevid hamninloppetpå 1600-talet. På sommaren stiger termometernupp till50grader Celsius.(Foto: Public Domain.)
Oman var länge ett totalt instängt land under dess förre despotiske sultan Said bin Taimurs styre (1932–1970) då landet hette Muscat och Oman. Sultanen hade förbjudit turismen, innehav av radioapparater, att cykla, och till och med något så bisarrt som att använda glasögon. Eller vad sägs om att det var straffbart att råka se honom i sina drömmar när man sov! Hans misstänksamhet mot bankerna gjorde att han bevarade sitt eget guldinnehav ”under madrassen”. Sant eller inte, så tyckts allting ha varit förbjudet, även resandet från inlandet till kusten och vice versa. Ett besök i huvudstaden Muscat krävde dessutom sultanens personliga tillstånd. Inga politiska yttranden var tillåtna och fängelserna var överfulla. Det förekom flera upprorsförsök, även ett mordförsök, tills hans 30-årige son Qaboos ersatte honom genom en oblodig palatskupp och den gamle försattes i exil i London där han två år senare dog och begravdes. (Numera finns kvarlevorna begravda på Muscats kungliga begravningsplats).
Sultanatet Oman öppnar för omvärlden, läs mer https://www.keketop.com/artikkelit/OmanSultanatet2019.pdf

 

Synagogan i Wolleka avEtiopiens vanligaste byggnadsstil somheter ”tukul”. En tukul-hydda byggstillbostad, menockså till kyrka,moské eller synagoga.
Etiopien hör till ett av världens äldsta länder, och är även det mänskliga släktets första vagga och urhem. I sex miljoner år har människosläktet levt i detta område räknad från tidiga tvåbenta hominider. Den moderna kulturskapande människan, homo sapiens, härstammar från en och samma ”Eva” just härifrån och spred sig framgångsrikt till alla världens hörn. Vi är således alla kusiner med varandra med bara två-tretusen generationer mellan oss!
Drottningen av Saba
Det finns gott om omtvistade och spännande muntliga och nedtecknade traditioner om
Etiopiens tidiga historia; den ena märkligheten är väl så god som en annan och ger styrka i ett folks identitetssökande.
En gammal myt kan berätta att den etiopiska nationens tidiga födelse började som en
hjältesaga. En drake plågade Tigreyfolket i landets norra delar. För att bli av med landsplågan vände sig folket till den starkaste mannen bland dem och utlovade honom att bli deras kung om han lyckades döda draken, vilket han gjorde. Efter en tid blev kungen far till ett flickebarn som fick namnet Makeda. Hon efterträdde sin far och blev landets drottning – drottningen av Saba. Läs mer > >
http://www.keketop.com/artikkelit/etiopiensjudar2019.pdf

 

Ända sen tuareger grundade staden Timbuktu på 1100-talet blev de stadens väktare mot alla främlingar och icke-troende. Särskilt förbjudna var kristna européer. Staden blev en metafor för den mest avlägsna och ouppnåeliga platsen i världen. Men som arvingar till urmodern Eva, sominte kunde motstå att skaffa sig förbjuden kunskap, forcerade europeiska upptäcktsresande igenom stadens tullar med hjälp av list och förklädnad bara för att besviket avslöja att staden på 1800-talet var en förgäten, dammig håla och saknade guldgator med pärlemoskyltar som det hade ryktats om. Dessförinnan hade ett hundratal upptäcktsresande mist livet i området som därför kom att kallas för ”Den vite mannens grav”, och ”Världens ände”. Läs mer >>>
Timbuktu https://www.keketop.com/artikkelit/timbuktu_tk.pdf
Kirgizernas land i hjärtat av Centralasien
Kirgizernas land i hjärtat av Centralasien © Tarja Salmi-Jacobson

Kirgizernas land i hjärtat av Centralasien

Från vaggan lär de sig att tåla kyla, hunger och törst. Klädda i linnekläder eller i hopsydda
skinn av åkerråttor täcker de sina håriga ben med getskinn. Kläderna bärs tills de faller isär i
slamsor. Deras stövlar har ingen passform vilket hindrar dem att gå stadigt. Därför kan de inte
heller strida till fots. I gengäld är de som fastnaglade vid sina hästar. De köper och säljer, äter
och dricker, dag som natt, på hästryggen. Hängande böjda över sina riddjurs smala halsar
faller de i djup sömn. – Ja, så ungefär beskrev den grekiske historieskrivaren Ammianus
Marcellinus om det skräckinjagande ryttarfolket hunnerna (xiongnu) som leder sitt ursprung
från området kring sjön Issyk-Kul i dagens Kirgizistan.

Kirgizerna härstammar från de nomadiska turkfolken som först dök upp i kinesisk
litteratur på 800-talet då de erövrade det uiguriska riket i nuvarande Mongoliet. Det finns
uppgifter om att de turkar (Kök-turkar) som på 500-talet regerade över Altaiområdet i södra
Sibirien hade sina vinterkvarter vid Issyk-Kulsjön och i Talas’ dalgång.

Läs mer - Kirgizernas land i hjärtat av Centralasien

Kirgizers kulturarv fortlever i trakten kring bergsjön Issyk-Kul

Från en satellitbild ser Kirgizistan ut som ett fiskhuvud i strömmen, eller varför inte ett
falkhuvud? Ögat är världens näst största salthaltiga insjö och ligger i Tian Shans bergsområde
1600 meter över havsnivån omringad av snötäckta 5–7000 meter höga bergstoppar. Sjön Issyk-Kul (het sjö) är 170 kilometer lång och 700 meter som djupast, den fryser inte ens i –40 graders kyla på grund av salthalten, därav namnet. ”Ögat” har nämligen inga ”tårkanaler” så vattnets höjd bestäms av avdunstning medan saltet stannar kvar.

Sjön Issyk-Kul omgärdas av många myter. En av dem berättar när Alexander den store
erövrade länderna kring sjön. Där regerade en persisk hjältekung Rustem, i Andijan. Hans sista
önskan hade varit att hans egna kvarlevor och reliker från hans förfäder skulle begravas
oåtkomligt för eftervärlden för all evig tid. Efter att Alexander den store tagit över länderna kring Issyk-Kul bestämde han sig för att verkställa denne hjältes sista vilja. En ung kvinna hade
förälskat sig i Alexander och genom henne fick han veta om en brunn med ett så stort vattentryck att om brunnlocket inte hölls låst skulle vattnet översvämma dalen. Då beslöt han att öppna låset och låta dränka området för att täcka den persiska hjältens kvarlevor för evigt.

Läs mer - Kirgizers kulturarv fortlever i trakten kring bergsjön Issyk-Kul

Det okända Kirgizistan

Nationalepos MAnas. Kirgizistan har två naturområden som tagits upp till UNESCO:s världsarvslista: Sidenvägen med sträckan Kina–Kirgizistan–Kazakstan genom bergsmassiven Tian Shans vackra och hänryckande korridor och Sulamain-Toos heliga berg i Ferganadalen, ett gammalt pilgrimsmål från förislamisk tid, knuten till shamanism.

Kirgizistan har ansökt om att också få deras nationalepos ”Manas” upptaget på
världsarvslistan. Manas är ett hjälteepos som tros har kommit till i Talasregionen i landets
nordvästra bergstrakter och handlar om folkhjälten (baatir) Manas, hans son Semetei och
sonsonen Seitek. En trilogi som berättar om tre generationers kamp för att skydda och ena det
kirgiziska folket genom ett ärorikt ledarskap som på så sätt gick i arv. Legenden berättar att
de kirgiziska stammarna förvisades från sina hemtrakter av kinesiska krigare och måste fly till
Altaiområdet i dagens Kazakstan. Där föddes Manas och berättelserna inleds med hans
uppväxt, kärlek och trohet i äktenskap och det berättar om stordåd i strider mot kinesiska
angripare. Om sonens flykt, hjältedåd och återkomst, hans död och mystiska försvinnande.
Om sonsonens identitetssökande i fångenskap, kampen mot inre fiender och om nederlag.
Manaseposet kan sägas ha förenat alla kirgiziska stammarna och gett dem ett fosterland i
Kirgizistans betagande bergslandskap med snötäckta toppar, några över 7000 meter,
insprängda av glaciärer och bergssjöar. Bara kring naturreservatet Issuk-Kul, världens näst
största bergssjö, finns ett tiotal särskilt avgränsade naturskyddsområden. Landets skönhet av
pastorala dalar mellan bergskedjor har i alla tider inspirerat poeter att skapa en oändlig mängd
legender som kirgizerna fört i arv i muntlig tradition tills de nedtecknades i slutet av 1800-
talet.

Läs mer - Det okända Kirgizistan

© Tarja Salmi-Jacobson <Tämä sähköpostiosoite on suojattu spamboteilta. Tarvitset JavaScript-tuen nähdäksesi sen.>